• F.A.Q.

    Här listas några av de vanligaste frågorna som folk har angående utbrytning ur staten. Om du funderar över något kommer du förhoppningsvis få svar här, annars är du välkommen att ställa en fråga som en kommentar på sidan eller på vår facebooksida, alternativt via e-mail.

    Om hur det skulle fungera

    Vad innebär ett frihetligt utträde?

    Vad är det för skillnader mellan fristäder och utträde?

    Vad skulle det finnas för relation mellan ett område där folket trätt ut ur staten och svenska staten?

    I ett territoriellt utbrutet område, hur skulle man dra gränser till Sverige?

    Hur många behöver man vara för att gå ut ur staten?

    Var ska man dra gränsen för vad som kan vara tillåtet i varje samhälle?

    Kommer de som väljer att leva utanför staten att innebära en extra börda för skattebetalarna, om de exempelvis kommer att utnyttja sjukvården och vägarna?

    Måste man vara villig att avsluta sitt svenska medborgarskap för att stödja OFUSS?

    Om möjliga problem med utträde och deras lösningar

    Skulle inte er politik leda till en hel del oklarheter om vad lagen är i de ställen och orter som bryter sig ut ur svenska staten?

    Skulle det bli lättare för företag att slippa betala skatt genom att placera sin verksamhet i ett utbrutet område eller genom att på individnivå bryta ut sig extraterritoriellt och skulle inte det vara sämre för folket?

    Skulle inte eventuella utbrytare utnyttja den stabilitet, fred och ekonomiska fördelar den svenska staten skapar och upprätthåller, och är ni inte skyldiga att betala för det?

    Varför skulle svenska staten ge bort en del av sitt territorium gratis?

    Är det inte fel att nyttja samhällets gemensamt finansierade tjänster, bara för att avsluta sitt medlemskap innan man har betalat tillbaka sin skuld?

    Behöver vi verkligen testa nya lagar i så liten skala? Räcker det inte att titta på de länder där en annan lag gäller och se hur den fungerat där?

    Leder inte detta uppbrytande av samhället i små grupper till att bygga upp en värld av ”vi och dem”?

    Om ett utbrytarsamhälle tillåter knark (någon sort eller alla), vore inte smuggling ett potentiellt stort problem då?

    Behöver inte Sverige ha alla städer med för att bygga den välfärd svenska folket behöver?

     

    Fråga:
    Vad innebär ett frihetligt utträde?

    Svar:
    Det innebär att ett område eller en individ väljer att inte längre leva under den lag som deras nuvarande stat upprätthåller och istället lever under en annan som de själva väljer. Som ifall folket i Göteborg väljer att gå ur svenska staten och leva under andra lagar än de som finns i Sverige, givet att de låter alla andra också göra det. För mer information, kolla in vår artikel Vad innebär ett frihetligt utträde?

     

    Fråga: Vad är det för skillnader mellan fristäder och utträde?

    Svar:
    Det vi menar med en fristad är en sorts territoriellt utträde. Ett territoriellt utträde kan göras olika beroende på vilken politisk status som fristaden får. Den skulle kunna vara helt självständig, som en stadsstat och är fri att ingå avtal med andra stater. Eller så skulle den kunna vara ställd under en stats makt i vissa avseenden (som att den inte har någon egen utrikespolitik). OFUSS står för båda sorter, så länge de som startar fristaten har rätt att välja. Politiskt arbetar vi just nu för att det skall bli lagligt med bara fristäder i Sverige, då det inte kräver att ändra grundlagen.

     

    Fråga:
    Vad skulle det finnas för relation mellan ett område där folket trätt ut ur staten och svenska staten? Vad skulle hända ifall en brottsling åkte till det här området för att fly från den svenska polisen?

    Svar:
    Folket i det utbrutna området skulle vara tvungna att ha ett avtal med svenska staten för att reglera vad som händer i sådana här situationer. Exakt hur detaljerna för det avtalet skulle se ut kan vi inte svara på, men det skulle nog ha liknande regler som svenska staten själv har för att lämna ut folk som är åtalade i andra länder. Den svenska staten utlämnar exempelvis individer som är sökta för brott i andra länder om det är ett brott att begå det i Sverige och ifall det ger ett fängelsestraff längre än fyra år (för svenska medborgare) eller ett år (för medborgare i andra länder). Men svenska staten har som lag att inte utlämna någon ifall det finns en risk att individen riskeras utsättas för förföljelse för dennes politiska eller religiösa uppfattning eller dylikt, ifall det finns humanitära skäl att inte utlämna personen eller ifall brottet enligt svensk lag är preskriberat.

    Ett utbrutet område är tvungen att ha liknande regler med omkringliggande stater, men detaljerna skulle kunna se olika ut för varje land. Det skulle ju finnas variationer som i hur varje grupp tar beslut om en viss utlämning når upp till alla krav eller inte. Men, inget område är skyldiga att lämna ut någon som begår ett brott enligt svensk lag, men som inte är det hos dem.

     

    Fråga:
    I ett territoriellt utbrutet område, hur skulle man dra gränser till Sverige?

    Svar:
    I de allra flesta fall skulle gränsen dras vid fastighetens gräns, alltså runt det land som utbrytaren/utbrytarna äger. Vid något tillfälle kan det ligga i anslutning till en sjö eller vattendrag och där har vi ingen bestämd formula för vad som är mest rimligt. Det kan avgöras från fall till fall genom förhandling mellan utbrytarna och svenska staten.

     

    Fråga:
    Hur många behöver man vara för att gå ut ur staten?

    Svar:
    Det kan vara hur många och hur få som helst. Vi sätter inte upp några gränser för det: en individ eller alla borde ha rätt att göra det.

     

    Fråga:
    Var ska man dra gränsen för vad som kan vara tillåtet i varje samhälle?

    Svar:
    Det enda grundkravet vi har är att det inte får drabba personer som inte frivilligt gått med på att underkasta sig de reglerna. Sedan är det upp till invånarna i varje samhälle att komma överens (förslagsvis innan man faktiskt träder ut och startar sitt samhälle) om vilka regler som ska gälla.

     

    Fråga:
    Kommer de som väljer att leva utanför staten att innebära en extra börda för skattebetalarna, om de exempelvis kommer att utnyttja sjukvården och vägarna?

    Svar:
    OFUSS hävdar ingen som helst rätt att utnyttja offentliga tjänster, offentligt producerade varor eller offentlig infrastruktur för de som träder ut ur svenska staten.

    Däremot, om eller när ett utträde sker lär det finnas vissa saker som en utbrytargrupp vill handla sig till från svenska staten. Att utnyttja vägnätet är väl det mest troliga, men kanske även akutsjukhus. I dessa fall tänker vi oss att utbrytargruppen och svenska staten kan komma överens om ett, för båda parterna, gynnsamt avtal för att utbrytargruppen skall kunna använda sig av dessa tjänster mot betalning. Hur sådana avtal, om och hur de skall slutas, är upp till de båda parterna.

     

    Om möjliga problem med utträde och deras lösningar

    Fråga:
    Måste man vara villig att avsluta sitt svenska medborgarskap för att stödja OFUSS?

    Svar:
    Nej, det behövs inte. OFUSS arbetar för allas rätt till utträde. Huruvida man utnyttjar den rätten är upp till var och en.

     

    Fråga:
    Skulle inte er politik leda till en hel del oklarheter om vad lagen är i de ställen och orter som bryter sig ut ur svenska staten? Skulle det inte vara problematiskt med att det finns ett antal ställen i landet med skilda lagar, så att i något ställe är det kanske förbjudet att förtära alkohol och på ett annat får sextonåringar köra bil?

    Svar:
    Det skulle nog uppstå några ställen med väldigt annorlunda lagar än vad som finns i dagens Sverige – det är en av de främsta anledningarna till att vi står för just den här politiken. Och det skulle i vissa fall även leda till många oklarheter. Detta innebär dock inte i sig själv att det leder till något problem, för det finns mycket lagstiftning som de flesta i landet är helt oklara över, som hur regleringen av aktier fungerar. Det finns alltså många ”osynliga” rättsliga påbud i landet som bara experter i området känner till, och dessa skulle kunna vara väldigt annorlunda. Där skapas det nog inga problem som i att man misstar sig på lagen, utan det innebär bara en kostnad för experterna att sätta sig in i ett nytt system. Sedan kommer deras erfarenheter att visa om det system som utbrytarorten prövade på är värt kostnaden eller inte.

    När det gäller lagar som vem som helst kan stöta på finns det ju en möjlighet att det kan leda till problem. Men mycket talar för att problemen lär vara små. Först för att de ställen som bryter sig ut ur Sverige kommer att bli exponerade i media. Särskilt ifall dessa samhällen skulle ha några väldigt konstiga regler. Och för de som åker in i området kommer det att finnas skyltar som säger att svenska statens lagar inte längre gäller där, varpå de har möjlighet att ta reda på ifall det finns några speciella regler där.

     

    Fråga:
    Skulle det bli lättare för företag att slippa betala skatt genom att placera sin verksamhet i ett utbrutet område eller genom att på individnivå bryta ut sig extraterritoriellt och skulle inte det vara sämre för folket?

    Svar:
    Ja, det skulle bli lättare. Då skulle företagare ha rätt att avsluta sitt medlemskap i svenska staten, om de samtidigt vara villiga att avsäga sig rätten till alla offentliga tjänster som staten tillhandahåller. Dock skulle det bara vara de själva som kan göra detta. Om till exempel en arbetsgivare bryter sig loss från svenska staten extraterritoriellt så skulle han slippa betala skatt personligen, men om han anställde svenska medborgare så skulle dessa fortfarande vara tvungna att betala inkomstskatt.

    Det beror på om det är bättre eller inte. Sannolikt skulle den här politiken leda till att mer pengar går till investeringar, eftersom det nu öppnats för ett alternativ som innebär högre avkastning, samtidigt som svenska staten får mindre pengar att röra sig med. Det kommer alltså att finnas mer pengar i framtiden, på bekostnad av att staten har mindre pengar idag. Det finns också en liten avvägning av att några företag skulle kunnat flytta sin verksamhet till ett annat land, men skulle låtit bli att göra det om skatterna var lägre. (Det kan även finnas andra avvägningar, men huruvida dessa existerar är något som inte är allmänt accepterade bland forskare.) Sedan finns även frågan om det är så att individuellt val leder till större allmän välfärd än demokratiskt val.

     

    Fråga:
    Skulle inte eventuella utbrytare utnyttja den stabilitet, fred och ekonomiska fördelar den svenska staten skapar och upprätthåller, och är ni inte skyldiga att betala för det?

    Svar:
    Det här ”problemet” existerar redan idag i och med globaliseringen och sammanflätandet av världens ekonomier som skett de senaste decennierna. Länder är inte längre öar där handel huvudsakligen sker inom landet, därför skulle samma invändning gälla mot en svensk som valde att permanent flytta till Åland för att skaffa sig åländskt medborgskap i och med Ålands geografiska närhet till Sverige. Men borde man för den sakens skulle ha rätt att beskatta någon som flyttar till Åland? Eller de som bor på Åland idag? Eller, varför skulle inte Kina få beskatta svenskar, som tjänar väldigt mycket på att den kinesiska marknaden är någorlunda öppen? Ett konsekvent utförande av den här idén pekar inte entydigt på att utbrytare borde betala till svenska staten. Om något nytt samhälle är mer fördelaktigt än Sverige kommer svenskarna att gynnas av utträdet (vilket vi tror blir fallet) – men borde utträdarna då kunna få kräva pengar från svenska befolkningen?

     

    Fråga:
    Varför skulle svenska staten ge bort en del av sitt territorium gratis?

    Svar:
    I dag har vi två olika typer av markegendom i Sverige. Dels har vi den mark som köps och säljs av såväl privatpersoner som staten, kommunerna och landstingen, för användning i olika syften, och dels har vi statens ”territorium”. Statens territorium består av all mark inom rikets gränser, såväl oanvänd mark som mark som besitts och används av privatpersoner, företag och myndigheter. Om en privatperson köper ett stycke jord för att bygga ett hus därpå är han därmed inte ensam ägare av marken, eftersom den dessutom ingår i statens territorium. Statens territorium beskriver egentligen inte statens makt över marken i fråga, utan över människorna som brukar den. Den som beslutar sig för att genomföra ett territoriellt utträde måste givetvis betala den nuvarande användaren av marken, d.v.s. ägaren i den första bemärkelsen, för att få bosätta sig på marken och bruka den. Däremot anser vi inte att staten nödvändigtvis måste ha rätt att kontrollera människorna som bor på ett särskilt stycke jord bara för att den hade makt över de föregående ägarna av marken. Den första formen av markegenom får sin legitimitet av att ägarna faktiskt använder marken i fråga. Statens territorium har uppstått i och med att någon kung för många århundrade sedan tittade ut över alla bönder och deras åkrar och förklarade att ”allt detta är mitt!” (Se exempelvis Lars-Olof Larssons Gustav Vasa – Landsfader eller tyrann? om hur Gustav Vasa gjorde sig, och sedan staten, ägare till allt oägt land i dåtida Sverige.) Legitim egendom uppstår inte genom att man pekar på det man skulle vilja ha, framför allt inte om någon annan redan använder det. Statens territoriella egendom skulle därmed kunna hävdas sakna legitimitet, varför OFUSS inte tycker att staten har rätt att kräva kompensation för förlusten av ”sitt” territorium.

    Sammanfattningsvis: privat mark måste utträdare givetvis betala för, men vi anser inte att man har någon skyldighet att betala staten för att den inte längre skall styra över en. (Men om det var ett krav för att folk skulle kunna gå ur staten, skulle vi betala, som en rent praktisk fråga.)

     

    Fråga:
    Är det inte fel att nyttja samhällets gemensamt finansierade tjänster, bara för att avsluta sitt medlemskap innan man har betalat tillbaka sin skuld?

    Svar:
    På förhand kan det se rimligt ut. Man bör dock tänka på att en väldigt stor del av den här skulden kommer till medan man är ett barn och att de allra flesta barn inte har något val om att ta på sig den här skulden. Ett barn som växer upp i en den svenska miljön kan inte välja att avstå från offentlig sjukvård, offentlig utbildning, eller offentlig infrastruktur. Det valet gör föräldrarna åt sina barn, och föräldrarna har i sin tur i dagsläget inte rätt att avstå från att finansiera dessa offentliga varor och tjänster. Utöver det så har vi skolplikt som tvingar alla att utnyttja den offentliga grundskoleutbildningen. Även privatskolor är skattefinansierade, så det finns helt enkelt ingen möjlighet att inte använda samhällets pengar när man växer upp. Ett barn som fötts i Sverige har aldrig skrivit på något kontrakt som ger denne rätt att utnyttja välfärden i utbyte mot att under sitt vuxna liv arbeta för att betala tillbaka sin skuld, så att av det skälet kräva pengar av alla vuxna svenskar som vill flytta vore omoraliskt.

    Det är även problematiskt att säga att vuxna står i en moralisk skuld att betala för de statligt finansierade tjänster de använder efter att de blivit myndiga. För, ingen har idag rätt att avstå från att betala skatt för dessa tjänster. Om staten vore ett avtal mellan folket som bor här finns det inget sätt att inte ingå avtalet, vilket, i vår mening, gör det omöjligt att det skulle kunna vara ett avtal. Om varje individ däremot hade friheten att gå ut ur staten, då skulle det gå att tala om att det finns ett sådant avtal.

    Så vi ser inte att någon har en skyldighet att betala staten för att ha fått tjänster utan att ha haft något verkligt eller fritt val om man vill ha dessa tjänster eller inte.

     

    Fråga:
    Behöver vi verkligen testa nya lagar i så liten skala? Räcker det inte att titta på de länder där en annan lag gäller och se hur den fungerat där?

    Svar:
    Visst går det att se på andra länder och deras erfarenheter när det gäller t.ex. förbud mot att köra och prata i mobiltelefonen eller laglig medicinsk marijuana, men småskaliga försök i ”utbrytarsamhällen” tillåter oss att testa mer extrema förändringar mot dagens svenska samhälle, t.ex. ett rent kommunistiskt samhälle, ett där det helt och hållet är bibelns ord som är lag, ett där endast människor som är ”svenska” sedan minst 10 generationer är välkomna o.s.v. Sådana radikala förändringar som inte tidigare har genomförts eller som kanske misslyckats för att de gjorts ”på fel sätt” är mycket opraktiska att göra för 9 miljoner människor samtidigt, och dessutom skulle det kräva att en stor andel av befolkningen är villiga att testa (villiga nog att rösta in politiker i riksdagen som bestämmer om en så radikal förändring av staten) utan att på förhand ha sett något försök i mindre skala. Om sådana experiment först kunde utföras med några hundra eller tusen människor så skulle alla övriga ha något att peka på om en sån förändring skulle diskuteras för hela Sverige. Skulle t.ex. en kommunistisk stad med 10 000 invånare visa sig ge enormt positiva siffror när det gäller folks lycka och välmående kanske fler skulle bli positiva till att prova kommunism, för att bara ta ett exempel.

     

    Fråga:
    Leder inte detta uppbrytande av samhället i små grupper till att bygga upp en värld av ”vi och dem”?

    Svar:
    Det är precis så det är idag men i stora grupper, så på det viset vore det ingen direkt skillnad annat än att grupperna skulle bli mindre. Dessutom är ett system där en liten majoritet kan tvinga en stor minoritet att leva på ett visst sätt en bra grogrund för ett ”vi mot dem”-tänk där det blir en tävling om vilka som ska bestämma över de andra. När någon vinner förlorar de andra. I en värld där folk kan välja vilket slags samhälle de vill leva i och där alla deltar frivilligt i sina respektive samhällen borde det kunna bli en större acceptans och respekt för andra människor med olika åsikter, eftersom dessa avvikande åsikter och ideal aldrig hotar att förändra den egna tillvaron på samma sätt som idag. Och alla skulle vara ett ”vi” i det att alla accepterar rätten till självbestämmande för var och en. Utöver det går det även för de olika samhällena att ha samarbeten emellan sig.

     

    Fråga:
    Om ett utbrytarsamhälle tillåter knark (någon sort eller alla), vore inte smuggling ett potentiellt stort problem då?

    Svar:
    Ja, den möjligheten finns, men redan idag förekommer enorm smuggling från resten av Europa. Problemet vore förmodligen försumbart jämfört med hur mycket knark som kan produceras och smugglas från stora länder som Tyskland, Spanien och Nederländerna. Om det ändå skulle ses som ett så stort problem att det riskerar att stoppa hela möjligheten till utträde så skulle en överenskommelse kunna göras där utbrytarna förbinder sig att stå för kostnaden för att ha en tullstation bemannad 24/7 och rejäla stängsel som hindrar att gränsen korsas på andra ställen.

     

    Fråga: Utträde skulle innebära att svenska staten inte kan upprätthålla en tillräckligt bra politik om inte alla delar är med och betalar in pengar till staten. Alla städer behöver vara med för att bygga den välfärd vi behöver.

    Svar: Säg att detta stämmer, att svenska staten skulle förlora väldigt mycket pengar ifall några städer går ur staten. Är det då verkligen en nödvändighet att de inte kan sköta sina vanliga verksamheter? Nej, eftersom det bara handlar om pengar är det möjligt för utträdargruppen att ge bort pengar till staten så att de inte upplever något bortfall. Vi inom Svenska fristäder ser det som bra att den här möjligheten finns, om alternativet är att utträde annars inte tillåts. Alltså, att kunna skapa ett nytt samhälle mot att betala för privilegiet ser vi som att föredra framför att inte kunna bygga ett samhälle alls.

    Men stämmer argumentets utgångspunkt, att staten inte kan upprätthålla några socialförsäkringar, skolor och sjukvård utan alla invånares pengar? Det skulle vara besynnerligt, för det finns ju andra stater som är mindre än Sverige men som ändå kan skapa liknande välfärdssystem. Även om hälften av alla städer i Sverige skulle förklara sig självständiga under den här politiken – vilket nog inte skulle ske, det skulle nog bli en långsam migration i början och sedan skulle kommuner ta till sig kunskapen ifrån dessa nya samhällen – så skulle Sverige ändå vara nästan lika stort som Norge eller Danmark. Så, Sverige kommer att kunna fortsätta att behålla sin välfärdsstat även om hälften av befolkningen gjorde om sina bygder till fristäder.

    Dela!Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on Reddit0Share on StumbleUpon0Share on Tumblr0Email this to someone

    One Response to F.A.Q.

    1. Pingback: Hur skulle ett territoriellt utträde gå till? | Organisationen för Frihetligt Utträde ur Svenska Staten

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *