• Hur vi kan få full sysselsättning i ett samhälle med fristäder

    by  • 9 september 2015 • Okategoriserade • 0 Comments

    macau6Arbetsmarknadspolitiken fungerar inte idag, så vi behöver testa nya lösningar. Genom att kolla på andra länders erfarenheter och samhällsforskningen kan vi hitta förslag på andra institutioner som är väl värda att pröva på. Bland annat att ha en friare arbetsmarknad, låta det offentliga anställa arbetslösa, ha en stor informell sektor eller att minska eller avskaffa arbetslöshetsförsäkringen.

    De här förslagen kan vara värda att testa i Sverige, men inte för hela landet. Istället borde de testas småskaligt och frivilligt, så att de som inte tror att dessa förslag lyckas skall kunna slippa leva med den politiken, samt att någon av dem skall kunna testa helt andra förslag. Genom den här metoden kommer vi också att kunna se vilken politik som faktiskt fungerar med att ge full sysselsättning för ett samhälle.

    Säg att ingen av oss just nu vet vad det är som orsakar arbetslöshet. Det är alltså okänt vilka sorts institutioner och regler som skulle leda till ett samhälle med full sysselsättning. Då måste vi upptäcka vilka dessa politiska lösningar är: hur kan individer i ett samhälle skapa de bästa förutsättningarna för att folk lätt skall kunna hitta ett jobb?

    Ett sätt att göra det på är genom att testa alla olika samhällsmodeller. Det är genom att testa som man kan se ifall en idé verkligen fungerar eller om det bara är en lockande, men felaktig, modell.

    Testandet behöver dock inte ske utan någon god gissning om vilka regler som faktiskt lär fungera bäst. En grund man kan utgå ifrån är de olika modeller som ett stort antal ekonomer och andra samhällsvetare tror kan förklara arbetslöshet och vad som ger full sysselsättning. En annan grund är att undersöka de samhällen som har lägre arbetslöshet och försöka hitta skillnader i hur deras ekonomi fungerar. Den här artikeln undersöker båda genom att den utgår ifrån undersökningen i förra inlägget på ekonomier med låg arbetslöshet som också hade uppmärksammat just sådana institutioner  om olika ekonomer menar är gynnsamma för låg arbetslöshet.

    De länder som undersöktes (Thailand, Kuba, Macau, Singapore och Schweiz) hade alla lägre arbetslöshet än Sverige (förutom möjligtvis Kuba). De skiljer sig även från Sverige på olika sätt genom att de har tre specifika mekanismer, som olika samhällsvetare menar kan vara gynnsam för full sysselsättning. Det är dessa mekanismer – som kommer ifrån en annorlunda politik – som det skulle vara värt att testa i en fristad i Sverige, just eftersom de skiljer sig ifrån hur den här ekonomin fungerar. Eftersom dagens ekonomiska system inte har löst det här problemet så måste vi leta efter alternativa lösningar. Därmed inte sagt att det är just exakt de reglerna som andra länderna har som bör testas, men någon variation av dem kan vara rimlig.

    Vilka mekanismer är det då som dessa länder har och som till viss del saknas i Sverige? Jo, några av länderna har: (1) en väldigt fri arbetsmarknad, (2) offentlig anställning av arbetslösa, (3) tillgång till en stor informell, inom vissa gränser helt okontrollerad, sektor, (4) ingen eller låg arbetslöshetsförsäkring och (5) väl fungerande bostadsmarknader. Sverige är inte helt utan de institutioner som tillåter dessa mekanismer, men de finns i mindre utsträckning eller fungerar sämre.

    1) En väldigt fri arbetsmarknad
    En möjlig förklaring till att Macau, Singapore och Schweiz haft låg arbetslöshet är för att de har få regleringar på arbetsmarknaden, särskilt att det saknas en minimilön.[1] Deltagarna i den svenska modellen upprätthåller å andra sidan ett system med flera minimilöner, för olika branscher, genom att sätta företag i blockad ifall de anställer någon för en lön lägre än den lägsta lön som de största facken och företagen förhandlat fram i sin bransch.

    2) Offentliga anställningar
    En förklaring till att arbetslösheten är så låg i Kuba är för att staten där anställer folk och det finns även en del samhällsvetare som menar att arbetslösheten i västerländska länder kan minskas genom att staten anställer fler individer.[2] Den offentliga sektorn i Sverige ägnar sig åt detta. De har ingen myndighet som direkt anställer arbetslösa men de subventionerar företag för att göra det, i olika arbetsmarknadsåtgärder. Mellan 2004-2013 fick i snitt 153 900 personer varje år en sådan subventionerad anställning av staten. Av någon anledning – antingen för att åtgärderna är för dyra och ineffektiva, för opopulära eller för otympliga att expandera – har programmen inte utvecklats för att ge jobb åt alla som idag försöker få jobb, vilket antyder att de skulle kunna göras bättre. En mindre arbetsmarknadsåtgärd för invandrare som Arbetsförmedlingen drev och avskaffade nyligen, etableringslotssystemet, var ett fiasko där staten kunde betala flera miljoner för att en person skulle få ett jobb.

    3) Informell sektor
    En förklaring som lagts fram till varför Thailand har så låg arbetslöshet är för att det finns en väldigt stor arbetsmarknad som är obeskattad och oreglerad.[3] Det finns olika sätt att mäta den informella sektorn och Sverige ser ut att ha en något mindre informell sektor än den genomsnittliga europeiska ekonomin. I en undersökning från 2007 berättade svenskar att runt 10% av dem har jobbat utan att företaget deklarerade det (EU:s genomsnitt var på 5%), men de som arbetade svart gjorde det bara 6 veckor om året och bara 13 timmar/veckan (EU:s genomsnitt var 11 veckor och 19 timmar/veckan). Samma undersökning visade också att långt fler svenskar är starkt kritiska mot svartarbeten än vad EU:s genomsnitt är, förutom när det gäller arbete i hemmet, där hade svenskarna samma attityd som resten av befolkningen. Den visade också att svenskarna var starkast övertygade om att svartjobb skulle föra med sig ett straff (böter eller fängelse), istället för att bara behöva betala extra skattepengar. Det verkar alltså finnas någorlunda stora kulturella och rättsliga barriärer för att kunna nå den informella sektorn i Sverige.

    4) Låg eller ingen arbetslöshetsförsäkring
    Särskilt generösa statliga arbetslöshetsförsäkringar har enligt de flesta ekonomer effekten att minska folks vilja att söka ett jobb genom att vissa hellre lever på bidrag än att behöva arbeta. Genom att arbetslösa ofta tvingas söka jobb för att kunna få ut pengar leder det till att fler söker jobb än vad alla är beredda att ta; vissa har inte någon avsikt att försöka hitta ett jobb utan gör det bara för syns skull.[4] Detta skulle kunna vara en delförklaring till varför Singapore, Thailand och Macau, har så låg arbetslöshet. De statligt subventionerade kassorna ger bort, som sagt, mycket mer i arbetslöshetsförsäkring än dessa länder: 80% och, efter 200 dagar, 70% av lönen jämfört med 50% i Thailand och 150 kr/dagen i Macau. Den ges också bort under en längre tid: 300 dagar i Sverige och 450 för de med barn, jämfört med 150 dagar i Thailand och 90 dagar i Macau. Försäkringen i Thailand har också en mindre effekt eftersom den enbart gäller för den tredjedel av arbetarna som jobbar i den formella sektorn.

    5) En väl fungerande hyresmarknad
    En ofta påtalad förklaring till varför arbetslösheten är hög i Sverige är att det är svårt att hitta en bostad i närheten av en arbetsplats. Ju svårare det är att flytta dit det finns jobb, desto färre kommer att flytta.[5] Bostadsbristen i Sverige är som värst i storstäderna. Det tar i genomsnitt runt åtta år att skaffa ett förstahandskontrakt i Stockholm, två och ett halvt år i Göteborg och nära tre år i Malmö. Men även i mindre städer kan det finnas en bostadskö på något år, som i Halmstad. Jämförelsevis går det redan idag att välja mellan flera tusentals förstahandskontrakt i Bangkok, Macau och, Singapore och Zürich. Det finns olika förklaringar till varför det finns en sådan stor brist på hyresrätter i Sverige. En är att kostnaden för att bygga är för hög, bl.a. för att bygglovsprocessen tar för lång tid; det kan ta upp till åtta år att få godkänt ifrån kommunen om att bygga ett hyreshus. En annan förklaring är att hyresregleringarna gör att folk hellre stannar kvar i reglerat billigare bostäder även om de är för stora för ens användning, vilket gör användningen av de bostäder som finns mindre effektiv.

    Sverige saknar alltså dessa institutioner och eftersom de finns i andra länder med låg arbetslöshet skulle de kunna minska arbetslösheten ifall de infördes i Sverige. Det är inte nödvändigt att någon av dessa institutioner skulle minska arbetslösheten, men eftersom samhällsforskare pekat ut dem som troliga är det rimligt att tänka sig att de skulle kunna göra det. Det är därför värt att låta folk testa de här institutionerna för att se om de kan skapa bättre förutsättningar för full sysselsättning.

    Det finns ett antal problem med att försöka sig på att testa de här strategierna i Sverige. De kan dels vara svåra att implementera i det svenska politiska systemet, en stor informell sektor skulle försvaga den stora offentliga sektorn, exempelvis. Väldigt stora grupper är dessutom ideologiskt emot flera av dessa idéer, de flesta fackförbund tror att lägstalöner är bra för samhället. Det är slutligen inte säkert att de lyckas och det är kanske några andra åtgärder som bör testas.

    Alla dessa problem med att testa dessa institutioner talar för att folk bör kunna få testa dem i småskala och ha frihet att välja vad de skall testa. Då kan man anpassa samhället bättre till de institutioner man vill testa, så att all eventuell offentlig produktion hänger ihop med en informell sektor, exempelvis. När det görs frivilligt så behöver folk som är emot systemet inte behöva delta i det. Och ifall man tror att de här förslagen inte skulle fungera, men att andra skulle göra det (kanske att satsa mer på relevant utbildning), så är man fri att testa dem. Genom att flera kan testa olika saker så ökar sannolikheten för att någon hittar en politik som faktiskt ger full sysselsättning, varpå andra delar av Sverige kan anamma den politiken. Att låta folk gå samman med andra för att testa olika planer är istället det mest försiktiga, mest respektfulla och mest säkra sättet att hitta en lösning som faktiskt fungerar.

    Föregående inlägg: ”Hur hög är arbetslösheten i andra länder?

    Noter
    [1] Det råder vissa delade meningar bland ekonomer om att minimilöner orsakar arbetslöshet, som tagits upp i en annan artikel. Här noteras enbart att ett stort antal nationalekonomer menar att minimilöner kan orsaka arbetslöshet (genom att kräva att företagare anställer lågproduktiva arbetare för en lön högre än vad de kan producera i värde, så att de inte blir anställda). Den neoklassiska standardmodellen för detta argument ger Gregory Mankiw i Principles of Economics (2012: s. 117-119) och ett klassiskt-österrikiskt argument för det ger George Reisman i Capitalism (1996: s. 382-384, 659-660).

    [2] Läget i litteraturen verkar vara att det är möjligt för stater att skapa en massa jobb, men att det är osäkert ifall de inte då samtidigt tränger undan andra investerare på marknaden så att effekten blir plus-minus-noll. Zimmerman (2012) hittar få bevis för att det finns någon sådan undanträngningseffekt från ett offentligt program i Indien medan McCord (2003) menar att det finns goda skäl att tvivla på att staten skulle kunna öka sysselsättningen efter att ha gått igenom forskningen om offentliga arbeten i Sydafrika.

    [3] ILO (2002), Garcia-Bolivar (2006) och Neuwirth (2011) menar att den informella sektorn är otroligt viktig för att skapa jobb i utvecklingsländer.

    [4] Larry Summers tar upp detta i kapitlet om arbetslöshet i The Concise Encyclopedia of Economics. Där menar han att arbetslöshetsförsäkringen i USA troligtvis höjer arbetslösheten med 0,5%. Efter att den stora konjunkturnedgången slog igenom 2008-2009 ökade USA:s regering hur länge man kunde ta ut arbetslöshetsförsäkringen, vilket har uppskattats till att öka arbetslösheten ytterligare med 0,4-08%, enligt Rob Valletta och Katherine Kuang i ”Is Structural Unemployment on the Rise?”. Andra ekonomer har kommit fram till ännu större och mindre effekter: Robert Barro uppskattade att arbetslösheten ökade med hela 2% medan Jesse Rothstein uppskattade ökningen till enbart 0,1%. Det verkar som om de allra flesta ekonomer instämmer i att arbetslöshetsförsäkring ger incitament till att inte arbeta men att effekten överskuggas av andra effekter. Paul Krugman, exempelvis, menade i textboken Macroeconomics att arbetslöshetsförsäkring kan öka den strukturella arbetslösheten, men att under en kris så menar han att det inte spelar någon roll då efterfrågan på arbetskraft skall sjunka så lågt.

    [5] Se exempelvis Sahar Aminis En väl fungerande bostadsmarknad. Den övriga bostadsmarknaden – villor och bostadsrätter – har inte samma problem som hyresmarknaden. Men det enklaste sättet att snabbt flytta till en annan ort är att hyra en lägenhet där – att köpa en bostad är en mycket större investering.

    Dela!Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on Reddit0Share on StumbleUpon0Share on Tumblr0Email this to someone

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *