• Vår vision

    Vi vill hjälpa till att bygga ett samhälle där varje individ är fri att få leva sitt eget liv så bäst som möjligt; ett samhälle där alla kan testa sin politiska idé med andra som tror på den; ett samhälle där vi strävar efter att hela tiden göra våra olika samhällen bättre och bättre.

    Vi ser det som uppenbart att människor har olika grundläggande värderingar och olika idéer om hur dessa idéer skall uppnås och därför tror vi att det enda väl fungerande samhället är ett pluralistiskt samhälle. Det är ett samhälle där var och en är fri att leva sitt eget liv och testa att leva under nya regler och lagar, i jakt på ett bättre samhälle. Det vi vill uppnå är inte ett detaljplanerat samhälle – folk får göra vad de vill så länge de respekterar andras rätt att göra detsamma – så på ett sätt är det kanske inte rätt att tala om ett samhälle som är vårt mål. Utan det vi strävar efter är ett ramverk som alla kan verka i för att kunna gå med i eller skapa det samhälle som bäst uppnår deras mål.

    Detta innebär att själva saken som vi eftersträvar är egentligen bara en lag, att frihetligt utträde blir tillåtet. Målet med det är att alla skall kunna leva sitt liv så lyckligt som möjligt. Det svarar dock inte på hur vi tror att samhället skulle utvecklas med den här lagen eller vad vi ser som det mest eftersträvansvärda med lagen – det berättar inte hur vår vision av framtiden ser ut. Hur ser den då ut?

    Vi tänker oss att det skulle finnas en stor mängd olika samhällen, med olika kulturer och politik, och att dessa samhällen skulle tävla med varandra om att locka till sig medborgare. De skulle göra det genom att försöka göra sitt samhälle så välpassande som möjligt. Som när kommuner och länder idag lockar till sig medborgare.

    Men det skulle finnas några viktiga skillnader mot dagens system, och det är att folk skulle lättare kunna starta nya samhällen och de skulle kunna bygga upp det på helt andra sätt. Med tiden skulle folk flytta till de samhällen som de trivs bäst i och dessa skulle utvecklas och bli större. Samtidigt skulle folk hela tiden komma på innovationer och försöka förbättra politiken; vissa skulle fungera, vissa inte, men det skulle hela tiden finnas en process mot att samhällena blir bättre och bättre.

    Mer om vår vision: Vad innebär ett frihetligt utträde? | Rätten att leva som man vill | Secession och den vetenskapliga metoden | Utträde och utveckling

    Hur vi går dit: Hur skulle ett territoriellt utträde gå till? | Problem med utträde och deras lösningar | Vår strategi

    Dela!Share on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Share on Reddit0Share on StumbleUpon0Share on Tumblr0Email this to someone

    13 Responses to Vår vision

    1. Sepe türk
      9 september 2012 at 01:42

      ”Vårt första mål här att få svenska staten att erkänna, de jure eller de facto, individens rätt att bryta loss en bit mark från statens suveränitet, från dess kontroll. Alltså att den eller de som äger en bit land skall kunna förklara den, i princip, till en personlig och ekonomisk frizon, där alla svenska lagar som kränker individens frihet inte längre gäller.”

      Vad ger någon ”äganderätt” till ”en bit mark”? Är inte just äganderätt till jord ett resultat av en sådan strukturell förtryckar-normgivning som ni ogillar? Menar ni att det ska fungera så, att någon gör anspråk på en bit jord och sedan ”äger” denne denna i en evighets livstid, eftersom ju ingen får kränka ”äganderätten”?

      Om ni lyckas med detta, ska staten skydda denna bit mark från yttre angrepp? Hur långt ska denna bit mark sträcka sig tredimensionellt? Hur ska gränskontrollen fungera? Ska denna bit mark vara en del av Schengen-avtalet och andra internationella traktat? Hur förhåller man sig överhuvudtaget till mellanstatliga sammanslutningar? Eftersom FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna hänvisades till under ”våra argument” så antar jag att ni ställer er positiva till sådana initiativ?

      • 24 oktober 2012 at 08:20

        Vi har inte gett ut något heltäckande filosofiskt försvar av varför man skall kunna få äga en bit mark. Vi utgår i beskrivningen ovan bara att det är nödvändigt för att kunna genomföra ett territoriellt frihetligt utträde, att det inte finns någon annan som säger sig vilja skapa en konflikt över det landområde som någon bryter loss från svenska staten. Därmed inte sagt att ingen kan vilja ha en konflikt, men det finns alltid en risk för det och det gäller att minimera riskerna.

        Vi har inte ännu skrivit något förslag på hur man skulle kunna lösa dessa och liknande frågor. I sinom tid kommer vi att ha ett dokument för hur dessa praktiska frågor kan lösas. Men eftersom det avtalet mellan den utbrutna gruppen och staten kommer vara beroende på vad de folkvaldas vilja är går det inte att säga i detalj hur det skulle fungera för tillfället. Men, vi kommer att lägga upp ett förslag på hur vi skulle önska att det skulle fungera innan dess, fast det kan dröja.

        //OFUSS genom Carl Jakobsson

      • Jack
        12 juni 2014 at 04:19

        Hej Sepe.

        En naturlig varelse har rätt till liv, inte sant?
        För att uppehålla sitt liv måste varelsen ha rätt att nyttja vissa resurser. Detta betyder inte missbruka, utan att ta hand om och leva av de gåvor naturen kan ge, i lagom måtta.

        Eftersom naturen, speciellt i kargare klimat, inte ger överflödande gåvor krävs ett visst arbete att sättas in för att producera den näring som överlevnad kräver. En lat individ skulle därför hellre dra nytta av en arbetsam individs möda och ta frukterna därav, och därmed begå brottet att riskera denna individs överlevnad i större eller mindre mån, m.a.o. stöld.

        För att definitivt kunna beskydda en individs rätt att nyttja naturens gåvor bör därför individen ha möjlighet till rätten att använda en specifik naturresurs för att stödja sin överlevnad, utan att andra ska få stjäla denna, m.a.o. äganderätt. Som motvikt kan däremot naturresursen endast anses vara ägd av individen så länge individen brukar den, i enlighet med ägodelens natur.

        Om individen upphör att bruka naturresursen för att stödja sin överlevnad enligt vad som är acceptabelt för den sortens naturresurs, så förlorar individen naturligtvis äganderätten.

        För bekvämlighetens skull har individen också rätt att byta sina ägodelar mot andra individers ägodelar genom ömsesidig frivillig överenskommelse.

        Dessa rättigheter och skyldigheter är grundlagarna. Rätten till liv, frihet och egendom. Och skyldigheten att respektera andras sådana rättigheter. Dessa är ramverket vari ett fritt samhälle själva kan välja hur de ska försvara rättigheter och bestraffa brott mot dessa. Svaret på din sista paragraf är upp till samhället i fråga att ta ställning till.

      • Göran
        16 augusti 2014 at 02:27

        Låt säg att jag tar en bit mark i anspråk som ingen annan har gjort anspråk på. Jag odlar sedan något på den marken eller på annat sätt får en ekonomiskt intäkt via mitt eget arbete. Av vilken anledning skulle då någon annan ha rätt till mitt arbete?

        Det är just detta som utgör ägande av speciellt mark. Att äga en bit mark för ägandets skulle har inget ekonomiskt värde.

        Vad gäller skyddande av mark så tar staten inget sådant ansvar i dagsläget i Sverige. Folk beträder andras mark och förstör och skitar ner. Den s.k. staten gör ingenting för att beivra sådant beteende utan hindrar i stället markägaren att vidta åtgärder på egen hand. Staten tar gärna andras mark i besittning genom våld eller hot om våld om staten behöver det för att t.ex. gynna sina egna kompisar.

        Äganderätt är fundamentalt för att vi ska få ett samhälle med goda livsvillkor. Taiwan började blomstra ekonomiskt när bönderna fick äga sin mark. Därav att Afrika är så fattigt. Bönder i Afrika tillåts inte äga sin mark.

    2. Christer av Johansson
      23 maj 2013 at 01:00

      Frihet genom ansvar. Rättigheter förvärvar man för att man respekterar omgivningen, och förstår det, så att det inte uppstår problem i onödan.

    3. Christer av Johansson
      23 maj 2013 at 01:07

      Istället för att äga så kan man ha ansvarsrätt/besittning. Att äga mark är enligt min uppfattning en ide, men inte den bästa. Marken tillhör jorden, man kan sen som suverän tillhöra marken, revir/stam = minoritetsgrupp i juridisk syn, men endast tillhörande människosläktet i ”verklig syn”.

      Förvisso så har man all rätt till juridisk hjälp vad det gäller att få utöva sin rätt, så det är bara att deklarera marken suverän genom ICC, International Court of Justice i Haag. Sker genom en deklaration.

      En tanke, man kan inte be om att vara fri, det är man, man agerar som det. Frågar man om att vara fri så godkänner man först och främst det faktum att man inte är fri, hmm…

      Må väl

    4. D.Jan
      14 juni 2013 at 09:46

      Disponera/vårda ett stycke natur för sin försörjning och efterlämna det i ett bättre skick än när man började ”bruka” denna lilla fantastiska plätt tilltalar ens sunda förnuft.

    5. X
      30 oktober 2013 at 01:10

      Jag gillar principiellt idén. Dock krävs det att någon typ av extremt begränsande och progressiv markskatt införs tillsammans med en världslig typ av allemansrätt. Redan idag så köper stora företag upp enorma mängder vatten och skog och förbjuder folk att fiska eller vandra i dem. Stater spärrar av hela städer och bergsområden.

      Den här idén är egentligen inte fientlig till någon ideologi utom möjligen några former av nationalism men den är oerhört problematisk. Mark och vatten har erövrats genom blodig kamp och tungt arbete. Genom familjers och stammars emigration i förhållanden mycket värre än dagens.

      Stater är inte bara arbiträra ideologiska borgar som ger ut tjänster. De är inte bara den nuvarande generationens hem utan representerar tidigare generationers verk.

      Får jag fråga, varför känner ni er inte till ro i någon av de över 160 stater som idag finns?

      • 10 november 2013 at 11:49

        Kul att du gillar det! 🙂

        Allemansrätt och landägande är inget som vi diskuterat inom Ofuss, som i hur det påverkas av secession. Generellt sett så är nog alla för ett landägande som leder till att man har allemansrätt för alla områden där någon inte använder området exklusivt och det är i ens privata sfär (som när man äger en villa, men inte om man äger bara skog eller vattendrag (dock skulle en som fiskar i ett vattendrag kunna sätta upp regler för att förhindra utfiskning och liknande)). Men iom att ett uträtt område skulle kunna ha vilka lagar de vill skulle de kunna sätta upp regler som går emot detta. Ifall svenska folket inte skulle kunna tänka sig att något område bryter sig loss från svenska staten utan att en viss lag förblir densamma så får de båda parterna förhandla med varandra.

        Ja, landet är historiskt och just det argumentet du lägger fram var det mest framträdande motargumentet jag fick höra när jag själv argumenterade för den här idén för några år sedan. Det finns olika sätt att se på frågan.

        Exempelvis har även de här erövringarna och migrationerna gått fram och tillbaka under historiens gång – svenska statens kontroll över landområden har skiftat en del från idag till 1809, till 1720, till 1648, till 1523, till 1397, till när svearna och götarna var i krig med varandra. Ägande förändras och frågan borde vara vad som fungerar bäst för att kunna samarbeta med andra.

        Ett annat perspektiv är att titta på en individuell nivå istället för en statlig – det var bara först under 1400- och 1500-talet som kungarna började utropa sig till ägare av landet (Gustav Vasa gjorde det 1540 enligt Lars-Olof Larssons bok om honom). Det här med att stater ses som ägare till ett landområde (som andra då äger, alltså andras åkrar, stugor, fabriker osv) är något av en nymodighet i lagen och behöver inte ses som evigt korrekt utan också något som kan ändras på.

        Sedan kan man ta det konservativa perspektivet om att vi måste förändra samhället, men att vi måste göra det försiktigt. Och det borde vara en ganska försiktig samhällsförvandling ifall den bara förändras genom att bara de förändringar som alla inom en viss grupp går med på styr förändringen (och att varje grupp bara styr över sig själv).

        Som förening har vi ett antal klagomål på alla existerande stater.

        * Ingen tillåter människor att leva som de vill; alla kränker rätten att associera fritt med vem man vill, att få ingå vilka frivilliga överenskommelser som helst med andra och att få sträva efter det goda i livet, så som man själv uppfattar det. För att ta Sverige som exempel så får man inte ha pokerturningar med prisutdelning, bygga altaner på grund av detaljplaneringar, prostituerade får inte hyra ut lägenhet till andra prostituerade (vilket leder till att de får vara på mer osäkra ställen), och man får inte hyra ut lägenheter till vad folk är villiga att betala, servera alkohol utan godkännande (och då inte heller så att man kan ta med sig drinken utan den måste förtäras på plats) och massa andra regleringar.

        * Ingen försöker verkligen sitt yttersta med att hitta vilka lagar och regler, vilka samarbetsformer, det är som verkligen leder till mest lycka och välstånd. Som vi ser det går det enbart att svara på den frågan genom att testa olika förslag för att se vilket som är bäst – det är vad som följer utifrån vetenskapens principer. Lagar testas på gigantiska områden och det finns inget riktigt bra sätt att se på ifall lagarna var bra då det är svårt att se skillnad på en lags effekter och allt annat som sker i samhället. Det finns stora problem med att komma fram till vilken politik som verkligen är bäst genom en empirisk undersökning, även för dagens vetenskap då det finns ganska få områden där det finns ett konsensus om vilken politik som verkligen är bäst (när man diskuterar dagsaktuella politiska frågor åtminstone). Men sedan följer inte staterna de råd där flest samhällsvetare är överens – vilket för nationalekonomer är att frihandel är bra – så på det vetenskapliga planet är staterna usla.

        * Som konsekvens av punkten ovan har vi ett samhälle med mindre utveckling och med fler problem än vad vi skulle kunna uppnå.

        //Carl Jakobsson, medlem i Ofuss

      • Jack
        12 juni 2014 at 04:24

        Om man inte tar hand om och nyttjar naturresurserna kan man heller inte äga dem. En skatt är därför onödig då sådant negativt uppförande skulle betyda förlust av äganderätten. Ofrivilliga skatter är för övrigt ett brott mot äganderätt.

    6. Pingback: Vår strategi | Organisationen för Frihetligt Utträde ur Svenska Staten

    7. Pingback: Opinionsundersökning hos sveriges riksdagsledamöter ang. utträde | Organisationen för Frihetligt Utträde ur Svenska Staten

    8. Pingback: Sverige ska ha sina egna Hong Kong! | Organisationen för Frihetligt Utträde ur Svenska Staten

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *